Måndagen den 4e februari 2013 började sammandragningarna, inte regelbundna men dom gjorde riktigt ont. På kvällen började jag fundera på att ringa in till förlossningen och fråga om jag bör förbereda mig, men hade ett inbokat besök dagen efter på förmiddagen så jag väntade till dess istället.
Kl11.00 Tisdagen den 5e februari 2013 – tillväxtkontroll
Läkaren sa att allting såg bra ut, tvilling nr1 hade lagt sig ännu mera neråt, och han sa att förmodligen var det det som hade gjort ont på mig under natten, så nu är det dags att förbereda sig lite J ”Men jag kan be barnmorskan känna på livmodertappen om du vill känna dig säker.” sa  han. Och det ville jag såklart.
Kom in i rummet, slängde upp benen och hon vräker ur sig att jag är öppen 4-5 cm. HAHA, paniken i kroppen ”SHIT, JAG SKA FÖDA BARN!?!?!?”
Jag har inte varit ett dugg orolig/nervös inför förlossningen under graviditeten, var det inte heller nu när jag väl låg där, det var bara en väldigt overklig känsla J

Kl13.00 : Värkarna gjorde ondare och ondare och blev mer regelbundna. Jag hade öppnat mig 6-7 cm.
Läkarna tyckte att jag öppnade mig för sakta och bad mig slappna av, men liksom hallå ?  jag ska föda två barn här och ni ber mig slappna av ?! :P haha…

Dom frågade vilken typ av bedövning jag hade tänkt mig, och jag sa att jag ville inte ha någonting alls, och skulle det bli För jobbigt så skulle jag kunna tänka mig lustgas. Men dom rekommenderade ryggmärgsbedövning för att jag skulle kunna ta det lugnt och bli mer avslappnad i kroppen, det skulle tydligen skynda på öppningsskedet. Så jag tog emot deras erbjudande och smärtan försvann totalt !? :O Jag hade inte ont längre. I två timmar kunde jag ligga och bara slappna av, ta det lugnt och tom. skratta tillsammans med Johnny J

Kl:16.30 började värkarna komma tillbaka och den här gången gjorde det fruktansvärt ont. Dom kände på livmodertappen och jag var helt öppen. Dom sa åt mig att jag kunde trycka på knappen som hörde till ryggmärgsbedövningen om jag tyckte att det gjorde För ont. Men jag hade ju bestämt mig för att göra det här utan bedövning, jag tog den ju bara för att öppna mig, för att dom tyckte att det var bäst. Och nu var jag öppen, så jag hängde ifrån mig knappen…
Fick lustgas och andades in och ut, in och ut. Blev yr och illamående så jag ville absolut inte ha nå mera, så jag tog bort den från munnen,  jag trodde ju att det var så jag skulle göra eftersom att jag inte hade fått någon annan information. Och sköterskan TRYCKER tillbaka den i ansiktet på mig och jag får världens panik, började nästan gråta! SÅ HIMLA OBEHAGLIGT, jag hade nyss tagit bort den för att jag mådde Dåligt av den och hon trycker tillbaka den mot min vilja fast jag försökte få bort den, och först DÅ berättar hon, eller rättare sagt skriker hon att jag måste andas in vanlig luft och att andas ut i masken fyra gånger innan jag får ta bort den för att dom andra i rummet inte ska få i sig någonting av gasen, men hur i helvete skulle jag kunna veta !? Ush, det var hemskt. En till sak som var hemskt var SLADDARNA!!! Fy satan vad irriterande alla sladdar var, ville bara rycka loss varenda en! Dom var så i vägen. Skällde ut personalen för att hon hade satt alla sladdar som i ett ormbo och jag kunde inte röra mig !

Jaja, när det var ur världen började krystvärkarna och det var så fruktansvärt skönt att få börja krysta. Att få kämpa emot smärtan! Innan krystvärkarna gjorde det så fruktansvärt ont och man kunde inte göra någonting alls!? Det fanns verkligen ingenting som hjälpte. Provade stå upp, ligga på sidan, ligga på sidan med benen upp mot magen, men lättare sagt än gjort när magen bara är stor och i vägen. Höll på att slita sönder droppställningen där ett tag, Johnny fick sitta på andra sidan och hålla i den för att jag inte skulle få den över mig :P
Men som sagt, när krystvärkarna började gick det tusen gånger bättre och tro det eller ej, men det var skönt!  

Jag fick någon annan bedövning också som hon sprayade i underlivet på mig :P Vet inte vad det var, men jäklar vad det sved och jag tycker inte att det hjälpte ett dugg, hade lika gärna kunnat varit utan, men hon frågade inte om jag ville ha utan hon bara sprayade när hon tyckte att det behövdes !? Aja, det var mitt minsta problem just då. Mitt första barn var på väg ut till världen :D Kl18,55 Kom hon, världens finaste tjej! Så himla liten. Fick henne på magen och Johnny klippte navelsträngen och han tog henne i famnen, så himla fint! Vände mitt ansikte mot honom och ser lyckan i hans ögon, tårar som rann och ett leende som är obeskrivligt. Känslan var underbar… i en minut sen började dom där första hemska värkarna om igen. Det är ett till barn som ska ut! Men jag var helt oförberedd på att dom där värkarna skulle börja om !? Jag trodde det var krystvärkar som skulle komma på engång och att allting skulle gå på bara nån minut! Men där var jag lurad. Jag låg där igen och kunde inte göra någonting åt smärtan som var hemsk. När ääääntligen krystvärkarna satte igång kände man att nu är det nära. Läkaren som tryckte på min mage var guld värd just då. Han var tvungen att trycka barnet på stjärten och trycka neråt för att han inte skulle kunna vrida sig i magen på mig och det var så himla skönt ! Fick så mycket hjälp… men allting tog sån tid.. dom sista 6-7 värkarna var sjukt jobbiga eftersom att jag inte hade någon kraft alls kvar, jag var helt slut. Jag var så kraftlös att jag somnade mellan värkarna :P haha!  Men så var han äntligen ute, 20,09 kom vår lille prins! <3 Och eftersom att Johnny satt med lilltjejen i knät, så frågade dom mig om jag ville klippa navelsträngen på honom, och jag tog tag i saxen, men han flaxade så mycket med armarna så jag vågade inte klippa ifall att jag skulle göra honom illa, så läkaren fick klippa. OCH NU VAR JAG ÄNTLIGEN KLAR :D Men jag var lurad igen, hon började dra i navelsträngen och säger åt mig att krysta !? VAA??? IGEN ??? jag har ju inga krafter alls kvar ? Skojar du ?
Moderkakan skulle ut…  Fyf*n! Höll på att kämpa hur länge som helst kändes det som, hon tryckte på min mage och det gjorde fruktansvärt ont, men efter 20 oääändligt långa minuter kom den och nu var jag klar på riktigt !!!!! Hon sa att det var det största moderkakan hon hade sett, den största hon hade sett hittills vägde 1090g och min vägde 1200g.

Så 20,28 var jag helt klar med mitt, nu skulle jag bara sys och ta lite blodprover…

KL : 18,55
Ebba Ingela Elice Tronelius Carlsson
2304g & 47cm

KL: 20,09
Lars Anton Tronelius Carlsson  
3024g & 48cm