Jag satt hela dagen igår och försökte få ihop bvc-kortet men eftersom min dator och jag sällan kommer överens gav jag upp! Men ni får en liten uppdatering i detta inlägg istället! Anton väger nu 4180g vilket betyder att han har gått upp 510g sen förra veckan då han vägde 3670g ! Han växer så det knakar och har växt ur första storleken på blöjorna :D stor kille ! Elice väger 3465g så hon har alltså gått upp 345g sen sist då hon vägde 3120g! Även hon växer väldigt snabbt! :D en "normal" bebis växer 150-200g i veckan ;) men eftersom våra två är lite mindre än "normalt" så får dom gå upp mer i den här åldern! Och från och med nu behöver vi bara gå till bvc varannan vecka, men eftersom dom har öppen mottagning för vägning och mätning på tisdagar får vi självklart gå dit varje vecka om vi skulle vilja :)

Vi har använt minifom på våran lilla tjej i ca fyra veckor nu, och det har absolut hjälpt men hon mår fortfarande inte helt bra. Hon ligger fortfarande och klämmer 80% av ett dygn. Skillnaden nu och innan är att hon inte skriker och blir ledsen längre när hon klämmer utan nu är det gnäll istället. Tycker så himla synd om henne som ska behöva ha ont, hemskt orättvist ! :/ någon som vet vad man mer kan göra ? Vi läste igår att man ska använda minifomet en kvart innan varje måltid och inte "strax innan" som det står på förpackningen, så det ska vi testa nu. Men allt är värt att prova så dela gärna med er av era knep ;)

Fick ett paket i brevlådan idag! Det var två påsar med tre nappar var i, tre som det stog Elice på och tre som det stog Anton på :) Hur fina som helst!!!
Tack igen till gudfar Nicklas hans sambo Sandra och hennes son Dylan :)

Än så länge tycker barnen om att åka vagn. Dom somnar så fort man kommer utanför dörren, lika så när dom åker bil med pappa :D får hoppas på att det håller i sig, eftersom att jag har tänkt att ta med mig barnen ut på mina dagliga promenader (när jag börjar med dom) ... Idag är det jätte fint väder ute så funderar på en promenad men det är söndag så barnen ska även hinna badas så vi får se om vi kommer ut nånting...

Bilden är från en promenad tidigare i veckan när Caroline, Nathalie och hennes lilla Novelia var med :)

Måndagen den 4e februari 2013 började sammandragningarna, inte regelbundna men dom gjorde riktigt ont. På kvällen började jag fundera på att ringa in till förlossningen och fråga om jag bör förbereda mig, men hade ett inbokat besök dagen efter på förmiddagen så jag väntade till dess istället.
Kl11.00 Tisdagen den 5e februari 2013 – tillväxtkontroll
Läkaren sa att allting såg bra ut, tvilling nr1 hade lagt sig ännu mera neråt, och han sa att förmodligen var det det som hade gjort ont på mig under natten, så nu är det dags att förbereda sig lite J ”Men jag kan be barnmorskan känna på livmodertappen om du vill känna dig säker.” sa  han. Och det ville jag såklart.
Kom in i rummet, slängde upp benen och hon vräker ur sig att jag är öppen 4-5 cm. HAHA, paniken i kroppen ”SHIT, JAG SKA FÖDA BARN!?!?!?”
Jag har inte varit ett dugg orolig/nervös inför förlossningen under graviditeten, var det inte heller nu när jag väl låg där, det var bara en väldigt overklig känsla J

Kl13.00 : Värkarna gjorde ondare och ondare och blev mer regelbundna. Jag hade öppnat mig 6-7 cm.
Läkarna tyckte att jag öppnade mig för sakta och bad mig slappna av, men liksom hallå ?  jag ska föda två barn här och ni ber mig slappna av ?! :P haha…

Dom frågade vilken typ av bedövning jag hade tänkt mig, och jag sa att jag ville inte ha någonting alls, och skulle det bli För jobbigt så skulle jag kunna tänka mig lustgas. Men dom rekommenderade ryggmärgsbedövning för att jag skulle kunna ta det lugnt och bli mer avslappnad i kroppen, det skulle tydligen skynda på öppningsskedet. Så jag tog emot deras erbjudande och smärtan försvann totalt !? :O Jag hade inte ont längre. I två timmar kunde jag ligga och bara slappna av, ta det lugnt och tom. skratta tillsammans med Johnny J

Kl:16.30 började värkarna komma tillbaka och den här gången gjorde det fruktansvärt ont. Dom kände på livmodertappen och jag var helt öppen. Dom sa åt mig att jag kunde trycka på knappen som hörde till ryggmärgsbedövningen om jag tyckte att det gjorde För ont. Men jag hade ju bestämt mig för att göra det här utan bedövning, jag tog den ju bara för att öppna mig, för att dom tyckte att det var bäst. Och nu var jag öppen, så jag hängde ifrån mig knappen…
Fick lustgas och andades in och ut, in och ut. Blev yr och illamående så jag ville absolut inte ha nå mera, så jag tog bort den från munnen,  jag trodde ju att det var så jag skulle göra eftersom att jag inte hade fått någon annan information. Och sköterskan TRYCKER tillbaka den i ansiktet på mig och jag får världens panik, började nästan gråta! SÅ HIMLA OBEHAGLIGT, jag hade nyss tagit bort den för att jag mådde Dåligt av den och hon trycker tillbaka den mot min vilja fast jag försökte få bort den, och först DÅ berättar hon, eller rättare sagt skriker hon att jag måste andas in vanlig luft och att andas ut i masken fyra gånger innan jag får ta bort den för att dom andra i rummet inte ska få i sig någonting av gasen, men hur i helvete skulle jag kunna veta !? Ush, det var hemskt. En till sak som var hemskt var SLADDARNA!!! Fy satan vad irriterande alla sladdar var, ville bara rycka loss varenda en! Dom var så i vägen. Skällde ut personalen för att hon hade satt alla sladdar som i ett ormbo och jag kunde inte röra mig !

Jaja, när det var ur världen började krystvärkarna och det var så fruktansvärt skönt att få börja krysta. Att få kämpa emot smärtan! Innan krystvärkarna gjorde det så fruktansvärt ont och man kunde inte göra någonting alls!? Det fanns verkligen ingenting som hjälpte. Provade stå upp, ligga på sidan, ligga på sidan med benen upp mot magen, men lättare sagt än gjort när magen bara är stor och i vägen. Höll på att slita sönder droppställningen där ett tag, Johnny fick sitta på andra sidan och hålla i den för att jag inte skulle få den över mig :P
Men som sagt, när krystvärkarna började gick det tusen gånger bättre och tro det eller ej, men det var skönt!  

Jag fick någon annan bedövning också som hon sprayade i underlivet på mig :P Vet inte vad det var, men jäklar vad det sved och jag tycker inte att det hjälpte ett dugg, hade lika gärna kunnat varit utan, men hon frågade inte om jag ville ha utan hon bara sprayade när hon tyckte att det behövdes !? Aja, det var mitt minsta problem just då. Mitt första barn var på väg ut till världen :D Kl18,55 Kom hon, världens finaste tjej! Så himla liten. Fick henne på magen och Johnny klippte navelsträngen och han tog henne i famnen, så himla fint! Vände mitt ansikte mot honom och ser lyckan i hans ögon, tårar som rann och ett leende som är obeskrivligt. Känslan var underbar… i en minut sen började dom där första hemska värkarna om igen. Det är ett till barn som ska ut! Men jag var helt oförberedd på att dom där värkarna skulle börja om !? Jag trodde det var krystvärkar som skulle komma på engång och att allting skulle gå på bara nån minut! Men där var jag lurad. Jag låg där igen och kunde inte göra någonting åt smärtan som var hemsk. När ääääntligen krystvärkarna satte igång kände man att nu är det nära. Läkaren som tryckte på min mage var guld värd just då. Han var tvungen att trycka barnet på stjärten och trycka neråt för att han inte skulle kunna vrida sig i magen på mig och det var så himla skönt ! Fick så mycket hjälp… men allting tog sån tid.. dom sista 6-7 värkarna var sjukt jobbiga eftersom att jag inte hade någon kraft alls kvar, jag var helt slut. Jag var så kraftlös att jag somnade mellan värkarna :P haha!  Men så var han äntligen ute, 20,09 kom vår lille prins! <3 Och eftersom att Johnny satt med lilltjejen i knät, så frågade dom mig om jag ville klippa navelsträngen på honom, och jag tog tag i saxen, men han flaxade så mycket med armarna så jag vågade inte klippa ifall att jag skulle göra honom illa, så läkaren fick klippa. OCH NU VAR JAG ÄNTLIGEN KLAR :D Men jag var lurad igen, hon började dra i navelsträngen och säger åt mig att krysta !? VAA??? IGEN ??? jag har ju inga krafter alls kvar ? Skojar du ?
Moderkakan skulle ut…  Fyf*n! Höll på att kämpa hur länge som helst kändes det som, hon tryckte på min mage och det gjorde fruktansvärt ont, men efter 20 oääändligt långa minuter kom den och nu var jag klar på riktigt !!!!! Hon sa att det var det största moderkakan hon hade sett, den största hon hade sett hittills vägde 1090g och min vägde 1200g.

Så 20,28 var jag helt klar med mitt, nu skulle jag bara sys och ta lite blodprover…

KL : 18,55
Ebba Ingela Elice Tronelius Carlsson
2304g & 47cm

KL: 20,09
Lars Anton Tronelius Carlsson  
3024g & 48cm

Nu har vi fått kommit hem och barnen har blivit en vecka gammal och jag får äääntligen sova hemma, i samma säng som johnny, nära johnny, det har nog aldrig varit så skönt att komma hem! Och så tillbaka till det här med hemsjukvård... det var meningen att en barnläkare skulle komma måndagar & torsdagar dom kommande veckorna, men de ville ta nya blodprover på Anton ang. gulsoten, så vi var tvugna att komma tillbaka till sjukhuset torsdagen efter att vi blev "utskrivna". Så jag tog med mig Nathalie & hennes lilla Novelia ut på en promenad på torsdag morgon, och det blev även premieråket med vagnen och jäklar, det var som ett riktigt gympass... för det första hade jag fortfarande träningsvärk efter förlossningen och för det andra hade dom inte plogat cykelbanorna vilket gjorde det SJUKT tungt att dra vagnen! hej och hå! ;D På fredagen kom moster Felisia och Morfar ( alltså min syster och pappa ) hit & hälsade på. Och dom hade köpt sjuuukt goda kakor som jag måste fråga vart han köpte, om jag kommer ihåg det! :D Innan dom kom hit hämtade dom upp "välkommen till världen - presenter" av gammelfarmor ( min farmor ). Ett varsit sett m. byxa och tröja lika dana fast flick och pojk, jätte fint :) Helgen var väldigt lugn, var bara hemma och mös med familjen. hihi, kan fortfarande inte förstå att jag kan säga "med familjen", helt ofattbart ! :D Efter helgen var det dags att gå till sjukhuset igen! Dom skulle ju som sagt komma till oss egentligen men eftersom Antons gulsotsvärden inte var tillräckligt låga fick vi komma tillbaka på måndagen för nya blodprov. Så ett till gympass med vagnen blev det, fast den här gången hade dom iaf plogat :)

Kom ihåg att fråga om det är något ni undrar ;)


På bilden är dom nybadade & påkläddaa för första gången ...